Resebloggar från Travellerspoint

En dag som lika väl hade kunnat ställas in.

semi-overcast 36 °C

Status kl 13.48, neurologkliniken KMC

AT: Väldigt väl orienterad till tid, plats och person. Svarar ej adekvat på frågor. Nedstämd. Sänkt vakenhet (RLS 2= kan väckas med kraftig stimulering)
Neurologi:
Grovkraft: Sänkt i alla fyra extremiteter.
Kranialnerver: Partiell ptos bilateralt. Bilateral facialispares.
Tonus: Hypoton x 4
Meningism: Ingen nackstelhet - tvärtom.
BT: 100/60
Puls: 42 slag/minut

Ibland suger saker verkligen. Suck. Vi skulle hämta våra magtröjor till sarisarna idag på Eskima Tailoring. När vi kommit dit vid fyrasnåret sa de:
- Six o'clock, six o'clock!
- Nonononnooo svarade vi. Ska vi dra runt här på stan i två timmar och göra ingenting, skittrötta, aldrig i livet! Är ni inte kloka? (Tänkte vi, sa inget högt, fastän det säkert inte gjort nåt. De verkar inte förstå engelska..) Nej klockan fem sa vi. Vi måste hem, vi har ju rest en timme hit nu för bövelen. Måste hem och plugga "Medicaaal cooolleege, staaaaddi, take bus five o'clock", försökte vi, och fick svaret att vi skulle vänta lite, tanten gick iväg. Hon kanske ordnar det då tänkte vi. Schysst.

Hon kom tillbaka efter nån minut:
- Five thirty!
- Five
svarade vi.
- Five thirty!!! Hon tog vårt kvitto, pekade på den finstilta malayalamska texten längst ner, försökte säga att det står 5.30 på kvittot. Helsikels helsike, det kunde väl tanten klämt ur sig i lördags... Besviket muttrar vi:
- We don't speak malayalam, it's on malayalam... You should have told us... Vi får tillbaks kvittot med de finstilta krumelurerna. Fem rader med krumelurer. I mitten står en fyra. En enda siffra bland krumelurerna.
- Here it says four... säger vi frågande. Nu är det tant som tänker "helsikes helsike":
- Yes four, säger hon med påkommen min.
- It's four now.
- Five thirty!!!!
Sen vänder hon på klacken och slänger igen en imaginär dörr bakom sig med en smäll. Rätt i ansiktet på oss.

Vi står snopna kvar. Inte nog med att det inte är klart och vi får vänta två timmar, tantskrället ljög oss rätt i nyllet!
- Skithuvve, trötta jäkla tönthuvven. Bajshuvve. Bajstant, muttrar jag när vi med tunga steg går ner för trapporna, ut på gatan.
- Jag är kissnödig också... suckar jag uppgivet till Malin. Har vi vart någonstans det finns en toa?
- Indian Coffee House.
- Det är nära, dit går vi.

Egentligen hatar jag att stövla in på restaurang eller café med synlig riktning mot toaletten. Det känns som att man snyltar. Snyltar på vadå egentligen? frågar jag mig. Här är ingen kö. Här finns inte nåt vatten. Ingen spoltoa. Jag stövlar vidare in i lokalen. Möjligen snyltar jag på deras rengöring av toaletten, den de gör endast för sina kunder... Det visar sig dock snart att de knappast städar för sina kunder heller. Det var den äckligaste äckeltoa jag någonsin sett.

Stanken av avlopp, mögel och gammalt ingrott kiss slår emot mig som en käftsmäll. Jag håller andan. Det finns en pissoar och ett hål i golvet. Eller ja, inte ens ett hål, mer en igengrodd duschbrunn. Vid sidan av duschbrunnen finns två plattor att sätta fötterna på. En sekund överväger jag att försöka kissa i pissoaren. Jag överger tanken. Med stor väska och alldeles för fluffiga byxor försöker jag kravla mig ner i huksittande, ska försöka att inte kissa på mig själv. Håller fortfarande andan. Hinner tänka att när jag väl behöver andas kommer jag att dra ett för djupt andetag och dö av förgiftning. Andningsstillestånd. Eller dra in tillräckligt med bajsbakterier i lungorna för att dö i lunginflammation. Tanken försvinner av att jag inser att jag in min ihopkrupna position har pissoaren två centimeter från pannan.

Jag drar upp byxorna, det finns ingen papperskorg för att slänga den ensamma rutan toapapper jag använt. Sneglar på den igengrodda duschbrunnen. Glädjer mig åt att jag inte behövde göra nummer två. Slänger i ren äcklad protest toapappret på duschbrunnen, dumma duschbrunn! Går ut, drar ett djupt andetag. Puh. Jag klarade det. Tvättar händerna och går ut på gatan. Det är blött i mina flipflop. Har jag kissat på dem? Eller spillt vatten från handfatet? Vill gråta lite, men tar mig i kragen. Livet går vidare, även om det går i kiss-tofflor.

Efter att ha fördrivit tiden på en supermarket har klockan blivit nästan halv sex och vi är tillbaka på Eskima. De sätter oss i en skrubb och stänger dörren. Visserligen en skrubb med A/C, men ändå. Mutar oss med mangofestis, och vi inser att vi nog kommer att få vänta ett tag. Till slut kommer de med våra blusar, som såklart inte passar. Malins åker av axlarna och min är för stor öven bysten. Vi ser ju inte kloka ut. SUCK. Skulle haft dem imorgon på möte med indiska läkareföreningen där jag ska presentera ett case, men det går ju inte. Nähepp. Vi blir erbjudna en tillfixning och väntar ytterligare tjugo minuter, provar igen. Ingen förbättring. Har de ens sytt nåt de senaste tjugo minuterna, eller trodde de bara att vi skulle ändra oss eller tappa tålamodet? Vi bestämmer att vi hämtar dem på lördag, då ska vi ändå till stan för lunch med Suj o Suh. Huvudskräddaren ber så mycket om ursäkt:

- Sorry, so sorry! Saturday, full perfect!!
- Ok,
ler vi trött och tar bussen hem. Vi handlar kokosnötter på busstationen. I Chakkarakal (byn nära campus) finns inga att köpa. Konstigt tyckte vi, tills vi insåg att på landet går man väl ut i skogen eller på bakgården och tar sig en kokosnöt om man vill ha en. Enligt tillgång-efterfrågan-principen finns inget försäljningsvärde... Det vore lite som att sälja grankottar och grus i Sverige.

Trött dag. Men Malin har gen-repat sitt föredrag till Clinical Club, så någon nytta har vi åtminstone gjort. Annars hade vi lika väl kunnat ställa in idag. Sova 24 h extra.

Godnatt.

//Mia

Författat av Malin-Mia 07:44 Arkiverat i Indien

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Kommentarer

Stackars er. Ni kommer bli sjukt snygga på lördag! =)

av Madelene G

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju!!! Blev ordspråket rätt för en gångs skull Malin? Kläderna kommer säkert bli jättefina när de är klara, men jag förtår att det var tråkigt att vänta i denna värme utan att ha något att göra.
Jag hoppas att sista tiden går fort för Er och hoppas att ni får en bra semester sista 10 dagarna innan det bär hemåt. Var var det nu ni skulle bo?
Förstår Daniels reaktion när ni skrev att ni var trötta på sjukhuset, jag höll på att sätta kaffet i halsen. Kämpa på nu de sista dagarna och kör hårt med ert föredrag! Vem kan motstå två vackra svenska flickors charm :)
Många kramar
Mamma Eva

av Eva Bjergestam

sjukt tungt!!! ööööhrk

av adam

Hej flickor! Eländes elände med äckeltoa och kissiga skor! Och träliga människor som bara lovar och lovar! MEN våren blir INTE inställd! Idag varit i Jkp - anar vårens ankomst! Blå himmel men inte så varmt och snön är nu minimal! Ingen grön anstrykning på träden ännu men det slår väl till plötsligt ngn dag snart! Vad det ska bli roligt att ni snart är hemma igen! Hoppas ni får det helt suveränt sista veckan! Hotellet verkar ju klart acceptabelt! Massor av kramar fyllda med längtan!

av Miamamman

Hade en liknande toa-upplevelse på landsbygden i Hunan-provinsen i Kina. Vi fick punktering på vår bil och hittade en lokal reparatör som verkligen använde händerna till allt. För att kolla rätt lufttryck på däcket så slog han med en metallstav på däcket och när det lät rätt så var det bra. Jag var pocka de å gå å pess mens vi va där, å dä va verkligen en äckli upplevels, dä nõft nõ vedervärdit. å dä kröp en massa viit masker i sörja sõm va där, sõ jä peessd å spyydd på sam gang. Män ätterõt va dä gõtt i alla fall.
Lars

av Lars Bjergestam

Läste nyss era senaste inlägg och känner mig ytterst skyldig då vi läsare uppmanas att kommentera. Här går man in och "tjuvläser", men svarar inte. Men än finns tid till bättring, som tur är.
Vad som slår mig först är att ni, Malin och Maria, lyckas beskriva era upplevelser så väl. Bilderna talar ju för sig själva, men tillsammans med era målande ord är det jätteroligt att läsa. Jag både skrattade och kände äckel när jag läste Mias beskrivning av toabesöket. (Undrar om några andra än värmlänningar förstår Malins pappas kommentar?)
Något jag fastnat för är er beskrivning av "Sir". Det verkar som om ni gillar honom även om han har sina egenheter och är lite speciell.
Förstås har ni lärt nytt genom ert examenarbete, men kanske den viktigaste lärdomen är att uppleva det annorlunda i en annan kultur. Det är väl det ni ska ta med er ut i livet, acceptans för det som inte är invant och kunna hantera det.
Har inte hunnit prata med Gustav om hans indienupplevelser, men ser fram emot att höra honom berätta.
Hoppas att era sista veckor blir bra och varmt välkomna hem.

av Anna-Britta M

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Skriv dina Travellerspoint login upplysningar här

( Vad är detta? )

Om du ännu inte är medlem av Travellerspoint, kan du anmäla dig gratis.

Anmäl dig till Travellerspoint