Resebloggar från Travellerspoint

Sista inlägget för detta äventyret!

Hej på er!
Längesen sist men vi har varit på resande fot och inte haft så bra internettillgång. Men nu kommer ett sista inlägg från det här äventyret med en sammanfattning av vad vi varit med om sen vi lämnade campus.

Vi har tänkt i flera veckor att vi måste skriva och berätta för er hur otroligt gästvänliga folk är här. Man skäms nästan när man tänker på att de inte alls skulle bli lika väl omhändertagna i Sverige som vi har blivit här. Vi har ju blivit hembjudna till både till Sir, Suj, Suh och E aka ”Local Guardian” och då inte på någon liten torftig fika, nej gud nej det har varit massa bakverk, smoothies, juice och mat i mängder. Sir’s fru tog tom med oss till en supermarket och visade oss lite vad vi kunde köpa, så vi plockade på oss lite smått och gott. Väl i kassan skulle vi ta fram plånboken men nej det fick vi inte, hon skulle visst betala våra varor också! Är man gäst så får man tydligen finna sig i att bli bjuden, inte bara på mat i mängder utan på ALLT! Kändes lite obekvämt för oss som inte är vana vid sånt och speciellt när man inte kan bjuda tillbaka heller, campusköket inbjöd inte riktigt till att ställa sig och laga finmiddag…

Näst sista dagen på KMC så bad vi E att visa oss runt i den akademiska delen av sjukhuset. Vi började med anatomisalen. En gigantisk sal med säkert 30 dissektionsbritsar, 150 studenter ska kunna vara där samtidigt. Aktiviteten var i full gång och det låg balsamerade kroppar och kroppsdelar lite här och var. Snubben som var ansvarig för kropparna berättade att de för närvarande hade 25 st! Han visade oss också behållarna där de förvaras.
Utanför salen hade studenterna gjort en skylt av ben.
Vi fick också gå in i anatomimuseet där man kunde studera kroppens beståndsdelar både på bild och på riktigt. Knasigt ställe alltså. Men säkert väldigt bra för studenternas anatomikunskaper.

large_IMG_4331.jpglarge_IMG_4316.jpgIMG_4317.jpgIMG_4306.jpgIMG_4309.jpg

Vi hade konfererat med Dr H angående avresa från campus och bestämt att han skulle ordna ett fordon som plockade upp oss på morgonen och körde oss till tåget. Japp, fint. På torsdag morgon kl 6.30 kom det ett fordon. Ett litet sådant. Typ en mopedbil. Chauffören klev ur, såg våra väskor och sa därefter inte ett ljud. Men hans ögon talade ett tydligt språk – det här går aldrig. Paniken var nära. Både för honom och oss. Det lilla bagageutrymme som fanns upptogs till hälften av en fet högtalare och ett gammalt däck. Inte en chans att en resväska skulle gå in där. Kul. Tåget skulle gå om en timme som blev till 50 minuter, som blev till 45 innan vi hunnit lösa logistiken. Färden till tåget tar 30-45 minuter beroende på trafiken så det var inte tal om att fixa en annan bil. Vi fick lösa det genom att lirka in den ena gigantiska väskan i framsätet, den andra i baksätet och oss två intryckta bredvid, utan säkerhetsbälte. En snabb inbromsning hade resulterat i mos av oss och väskorna. Men, allt gick fint, vi hann med tåget och nästa gång tar nog chauffören en större bil.

DSC09131.jpgDSC09135.jpg

Första anhalten på vår semester var Alappuzha (eller Alleppey på lat kolonialengelska). Där bodde vi på ett gulligt homestay och åkte kanot. Vi blev runtpaddlade på små kanaler och iakttog det dagliga livet som pågick vid strandkanten längs de så kallade backwaters – instängt hav kan man säga. I dessa vatten gör folk ALLT. Badar, tvättar sig och sina kläder, diskar, fiskar, fraktar gasol, byggnadsmaterial och varor, gör sina behov och släpper ut sitt avlopp från huset. Vi blev inte så badsugna, vilket vår guide tackade för:
-You swim?
-No not here.
-THAAAANKYOUUU.

”Varsågod!” tänkte vi och undrade vad han tackade för egentligen. Indier säger inte tack har vi fått höra, det indiska ordet för tack används inte. När engelskan kom har folk förstått att det är nåt man säger i engelskan, men inte alltid hur man ska använda det på ett adekvat sätt. Förutom båtande så ägnade vi oss åt att ta en tur på stranden och spana in rastandet av den lokala tempelelefanten.

DSC09144.jpgDSC09158.jpgDSC09164.jpgDSC09167.jpglarge_DSC09169.jpglarge_DSC09180.jpglarge_DSC09194.jpgDSC09210.jpgDSC09218.jpglarge_DSC09220.jpglarge_DSC09226.jpglarge_DSC09242.jpglarge_IMG_4396.jpglarge_IMG_4441.jpglarge_IMG_4450.jpgIMG_4462.jpgIMG_4488.jpgIMG_4497.jpg

Från Alappuzha tog vi en taxi till Varkala och Akhil Beach Resort. Halleluja, äntligen en pool! Fyra lugna dagar med morgonpromenader, yoga, tibetansk mat, västerländsk frukost, cocktails, gigantisk cappuccino och besök från Kannur Medical College. Det märktes att det var low season, vissa restauranger stängde till och med för säsongen och öppnar först i augusti. Märkligaste ögonblicket var när en figur som såg ut att vara en blandning av uteliggaren i nordstantunneln och en hippiefierad, avdankad jultomte iklädd minimala speedos plötsligt uppenbarade sig vid havet. Hans största bekymmer verkade vara hur han skulle lyckas få solbrännan så jämn som möjligt.

DSC09282.jpgDSC09285.jpgDSC09291.jpglarge_DSC09307.jpglarge_DSC09309.jpgIMG_1424.jpglarge_IMG_1426.jpgDSC09351.jpgDSC09348.jpg

Nästa anhalt var Trivandrum för att därifrån ta oss vidare till Kovalam. Tågresan tog bara en timme vilket var en himla tur eftersom det är dåligt med bagagehyllor på tågen här så vi fick trycka in både väskorna och oss i sätena, "that's your only option" som mannen bredvid oss så fint uttryckte det.
Vi anlände till Trivandrum kring tiosnåret, låste in väskorna i ”cloak room” på järnvägsstationen och tog en rickshaw till Trivandrum Zoo som vi läst om i guideboken och som tydligen också var inspiration till boken Life of Pi. Vi såg för övrigt den filmen i Varkala, den utspelar sig ju i Indien och kroppspråk och dialekt var autentiskt undantaget för lite huvudvobblande och för långsamt och välartikulerat snack. Det var faktiskt ett fint zoo, för att vara i Indien. Rent och snyggt. Men rätt små inhägnader och burar för djuren. Men där fanns i alla fall massa olika fåglar, ormar – bl.a kungskobra, björnar, elefanter, tigrar, bufflar, noshörning, flodhästar, leopard, jaguar, krokodiler, lejon, fladdermöss, apor och olika hjortdjur i alla dess former. En trevlig liten utflykt som avslutades med bananlövs-lunch på stans bästa ställe – 10 olika currys! Chapati, ris, Papadam och Payasam - innan vi tog taxi till Kovalam och Leela.

IMG_4563.jpgIMG_4558.jpg

Vi har tränat duktigt i Anjarakandy, och det har blivit en hel del löpning. Mia har kört på morgonen och Malin på eftermiddag/kväll för det mesta. Under flertalet av Mias morgonträningar har hon stött ihop med Dr W som då varit ute på morgonpromenix. De ha utbytt ett par ord varje gång, och sedan fortsatt med sitt. En morgon pratade de om att vi borde besöka Dr W’s tempel någon gång. Med reflexmässig artighet svarade Mia att javisst det borde vi verkligen göra! Tiden gick och det blev snart dags för oss att resa vidare, varpå Dr W kände en stress att få till detdäringa tempelbesöket. Han ringde och ringde, men vi var upptagna eller bortbjudna på annat. Det gick så långt att Dr W dök upp på neurologmottagningen vår sista dag där. Han berättade då att han arrangerat med lunch för oss efter jobbet och sen skulle vi åka till hans tempel. ”Oooohh…” svarade Mia lite chockerat. Vi var ju tvungna att packa och städa ur lägenheten samma dag. ”Well a quick visit then…” klämde hon slutligen fram till Dr W’s stora glädje. Hon fick sedan skamsen gå in till Malin och erkänna att hon inte kunnat säga nej, utan nu skulle de åka med Dr W, som Malin aldrig träffat, till hans tempel och hans brors resort för lunch. Det blev trevligt, men tiden på resorten drog iväg och något tempelbesök hanns inte med. Istället fick Dr W köra hem oss till campus. Under bilfärden sjöng han sången ”Oh Maria” på repeat och pratade han nonstop om att det skulle bli så tomt nu utan Maria som varit sååå nice and talkative. Always full sweat. Vad skulle han nu ta sig till. ”I will say to the cashew tree what shall I do Maria is gone, and cashew tree will say you will find a new Maria Dr W, but I will say NOOO” Lite småpsykotiskt kan man känna. Det var tur att vi inte fick honom på halsen tidigare under vistelsen, då hade vi nog fått en fullfjädrad stalker.

large_DSC09308.jpg

Just nu befinner vi oss på The Leela Kempinski Kovalam Beach där vi njuter av tre dagars 5-stjärnig lyx som är svår att sätta ord på. Vi låter bilderna tala. Imorgon väntar en sista njutardag innan vi kring midnatt beger oss mot flygplatsen för att 05.00 lyfta mot nordligare, kallare, och efterlängtade breddgrader. Snart snart får vi krama er igen!

IMG_4607.jpgIMG_4605.jpglarge_DSC09354.jpg
Rummet och utsikten från balkongen

DSC09365.jpgDSC09369.jpg

large_IMG_4613.jpglarge_DSC09366.jpg
IMG_4645.jpg
Sky bar

DSC09372.jpgDSC09380.jpgDSC09381.jpglarge_DSC09392.jpgDSC09394.jpg
Pool-området

large_DSC09398.jpgIMG_1464.jpgIMG_4624.jpgIMG_4657.jpgIMG_4660.jpg
Buffé-mat och medicinskåpsinventering i gymmet

large_IMG_4654.jpg

Författat av Malin-Mia 09:57

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Kommentarer

Hej flickorna! Vilken resa och vilken avslutning med detta fantastiska hotell! Det har varit så roligt att läsa er blogg under de här månaderna. Ni skriver så att det känns som om man var där med er. Och alla dessa otroliga bilder ni lagt upp! Ni är ju nästan indiskor nu när man ser er i era sarees. Ikväll blåser det som sjutton här i Värnamo - men snön är i alla fall borta nu! Kaféborden på vår innegård hade blåst omkull i morse! Och nu väntar jag på att få möta upp i Malmö på söndag! Längtar så! Hoppas ni får en bra hemresa! Så ses vi! Kramar i massor till er båda!

av Miamamman

fresh! välkomna hem hörni =)

av adam

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Skriv dina Travellerspoint login upplysningar här

( Vad är detta? )

Om du ännu inte är medlem av Travellerspoint, kan du anmäla dig gratis.

Anmäl dig till Travellerspoint