Resebloggar från Travellerspoint

Ostronfarmutflykt - Gästblogg by Gustav

Med Mia & Mallan

sunny 36 °C

Äntligen är det dags för första gästbloggen, nu skriven av mig Gurra Melin!

large_SAM_1250.jpg

Jag är ju här i Anjarakandy och hälsar på de två hårt pluggande studenterna, Indien och Indierna är helt nytt för mig men Mia kom så passande och hämtade upp mig på flygplatsen och sen dess fixat nästan allt.

SAM_1247.jpgSAM_1251.jpg
Vi stannade vid en utsiktsplats med "amazing view". Jahopp. Ja det var ju... speciellt.

Nåväl, efter att tjejerna gjort sin halvdag på sjukhuset så packade vi lite och väntade på att E skulle svänga förbi campus och hämta upp oss. En liten vit suzuki kommer körande upp längs den dammiga vägen och ut skuttar en glad liten indier som visar sig vara E - en helsjysst kille. Resan upp mot hans hemtrakter och området där stugbyn "Oyster Oprah" ligger skulle ta ca 1.5h men några tågstopp och hembesök senare så hade vi rest i 4h och det var nästan natt när vi var framme.

SAM_1257.jpglarge_SAM_1255.jpgSAM_1258.jpg
Nån som kan lägga upp indisk middagsbuffé vs. nån som inte kan.

E visade upp oss för sin familj och vi blev bjudna på sötsaker medan alla fnissade och tittade på oss - himla skoj ändå, de yngre försökte tala lite engelska och vi försökte svara. De hade förberett en lokal specialitet åt oss, "Toddy" som görs av kokosnektar, i turistboken står det att läsa "Toddy = Local beer made of coconut" och det stämde bra, smakade lite jäst kokosmjölk. Sen på vägen ut från byn träffade vi några vänner till vår värd som satt utanför ett skjul och rullade cigariller med ngn lokal tobak, riktigt bra enligt dem själva, de erbjöd oss att pröva men vi avstod.

SAM_1253.jpgSAM_1261.jpg

Oyster Oprah ligger vid de sk. back-waters längs kusten, en smal landremsa skiljer vattnet från havet, folket odlar musslor i det strömmande vattnet och har nu inriktat sig på turism och byggd upp en fin liten semesterby. När vi kom fram dit fick vi välja hus; ett fint med A/C eller ett på andra våningen med utsikt och balkong, eftersom det var nattsvart mörker utomhus spelade det inte så stor roll.

DSC08929.jpglarge_DSC08927.jpglarge_DSC08911.jpglarge_DSC08919.jpglarge_DSC08922.jpglarge_DSC08924.jpg

När det ljusnade på morgonen fick vi se hur det hela faktiskt såg ut, riktigt tjusigt. De snälla Indierna serverade god frulle a la Indien stil med stekt ris och söt kokosnötsmjölk, uppskattat av M&M! Solande och badande var det man gjorde i Oyster Oprah och de skjutsade ut oss till mitten av lagunen för bad, först efter badet frågade vi vilka roliga djur som faktiskt simmade omkring i dessa vatten. En grupp Indiska lärare på utflykt anlände och vi följde med dem på båtutflykt och för att titta på Indiska Oceanen, men det var bara vi Svenskar som vågade bada, just det två av de indiska resenärerna vågade hoppa i vågorna med kläderna på, de andra badade fötterna :)

large_DSC08943.jpglarge_DSC08944.jpglarge_DSC08946.jpglarge_DSC08953.jpglarge_DSC08933.jpglarge_DSC08935.jpglarge_DSC08940.jpgSAM_1282.jpgSAM_1267.jpgSAM_1274.jpgSAM_1276.jpg

Resan tillbaka till Campus gick via E:s 95åriga farfar (som varit chaufför åt en arabisk kung och attendade bröllopet mellan Prinsessan Diana och Prins Charles) på gropiga vägar tillbaka till campus. Tack E & M&M för en kalasbra utflykt!

//Gurra

large_SAM_1236.jpg

Författat av Malin-Mia 08:56 Kommentarer (1)

Smyckeslycka, menyer och mansdominerade bussar

Hej!

Nu är det helg igen. Om någon timme bär det av på utflykt! Ebrahim (vår så kallade "guardian") hämtar upp oss på campus och så åker vi ca 1,5 h härifrån till Oyster Opera. Ska bli spännande att se något nytt och kanske bada och åka lite båt. Vi ska på i en stuga där och enligt hemsidan finns det både europeisk toalett och toapapper :) jihoo!!!

Igår var vi i Kannur och strosade runt. Hittade värsta bästa affären med fullt av bijouterier, hårgrejsimojs, smink och krämer. Jag och Mia gick bananas där inne medan Gustav såg sig omkring i de andra butikerna runt omkring. Blev inhandlande av lite örhängen och hårspännen. Som allt annat, i princip gratis.

large_DSC08648.jpg

Köpte också kaffe på Indian Coffee House och hittade Kannurs största hypermarket. Såå mycket olika saker fanns det där! (som indierna ALLTID säger "soooo much is there. Soooo many are there!") Mycket halvfabrikat. Lite amerikansk känsla över det. Efter att ha kollat runt där bland alla hyllor med Payasam, Pappadam, kryddmixer, kakor, chips, nötter, milkshakemix och diverse bakverk så var det dags för mat. Tog en rickshaw till Hotel Mascot som vi blivit tipsade om från flera stycken, tydligen skulle det ligga vid vattnet. Och inte blev vi besvikna! Det var jättefint. De hade en uteservering där man satt en bit upp och tittade ner på vågorna som slog in längs strandkanten, fantastiskt läge. Där fanns också menyer! Halleluja! Vi kunde välja vad vi ville från menyn och allt fanns. Yes! Äntligen! Blev lite prawns, tandori chicken, pappadam, roti, naan och ris. Och glass till efterrätt.

Mätta och glada begav vi oss mot busstationen och åkte hem. Skönt att kunna vara ute efter kl 8 på kvällen nu när Gustav är här. Kvinnor är tydligen inte det annars, eller iallafall inte om de inte har familjen med sig. Så det var jag och Mia och resten män på bussen hem. Men alla är väldigt vänliga här och inte alls jobbiga, inte ens försäljarna är jobbiga. Ingen som försöker pracka på en massa skit, man kan få titta i lugn och ro och bestämma om man vill ha någonting eller inte. Skönt!
Tillbaka på campus vid tiotiden, sova, upp och träna imorse och sen halvdag på sjukhuset. Trodde jag skulle dö uttråkningsdöden imorse när jag sprang. Trots att jag är van att springa runt runt på en 400 metersrunda så var 25 varv på den här "slingan" typ det tråkigaste jag gjort. Iallafall i träningssyfte. Det är ju inte ens en slinga utan 200 meter åt ena hållet och sen kan man springa på vägen som går parallellt med den andra (alltså i princip samma sträcka). Så ja 50 gånger passerade jag samma palmer. Kunde nog blundat på slutet. Det enda som livade upp det hela var en gubbe i grå träningsoverall som gjorde armhävningar och magövningar längs vägkanten.

large_DSC08680.jpg

Inte så mycket bilder att visa er idag, efter helgen kan vi förhoppningsvis ladda upp fotoalbumet med fler fräscha bilder ur vårt indiska liv.

Vi saknar er men inte kylan. Idag var det extra varmt på sjukhuset och det blev inte bättre av att det var 25 läkarstudenter som följde sir som en svans på ronden och skulle tränga sig in hos varje patient, klaustrofobi-panik-känsla stundtals.

Puss & Kram / Malin

large_IMG_4010.jpg

Författat av Malin-Mia 02:30 Arkiverat i Indien Kommentarer (2)

Botox och billig mat

sunny 32 °C

Hej!

Även fast vi befinner oss långt hemifrån i ett land där alla pratar jättetyst, jättefort och där våra lunchbeställningar oftast resulterar i något annat än det vi egentligen bad om så infinner sig ändå en vardag. Idag har varit just en sådan dag. Vi vaknar runt åtta, om man inte är hurtig och hinner med en timmas morgonträning innan dess, äter grötfrulle, promenerar de 200 metrarna till sjukhuset, går med på ronden och försöker hänga med i alla snabba och tysta konversationer, blir bjudna på fika (diabetes-te och något rissnacks), får förhoppningsvis ett par patienter som vill fylla i våra enkäter, pratar om arrangerade äktenskap, går hem vid tre, slappar lite, solar och läser bok på taket, pluggar (just nu blir det mycket botox och spasticitet för Mia inför presentationen om två veckor), tränar (om man var morgontrött...) och sen lite kvällskäk och surfande/film/bok/glassätande. Ungefär som hemma. Fast ni kanske inte solar på taken än.

bild.jpgDSC08906.jpg
Så här ser vi ut en vanlig dag på neurologen

Imorgon kommer Gustav! Mia hämtar honom på flygplatsen i Kozhikode fast det är en överraskning så hoppas han inte hinner läsa det här i Doha. Det blir en tidig avfärd för att hinna fram, de 9 milen tar 2-3 timmar att köra i den här trafiken. Men de behöver nog inte stressa, han lär väl få stå och vänta på sin väska medan paket efter paket med den ena saken konstigare än den andra kommer inrullande.

Annars så var vi i Kannur igår tillsammans med två studenter härifrån. Den ena tjejens mamma skulle hjälpa oss att sy till de kläder vi inhandlade förra veckan. Så vi blev hembjudna till henne och som traditionen säger här så blev vi bjudna på massa godsaker, man ska tydligen se till att sina gäster äter jättemycket! Det var jordgubbsbanan-milkshake, någon slags morotskaka, rispannkaka, samosas och minibananer. Hennes mormor hade lagat allt, jättegott! Mycket godare än snacksen från sjukhus-cafeterian som känns massproducerade, dethär var verkligen hemmagjort och än en gång har vi fått uppleva "the real India" som alla kanadensarna och engelsmännen på beach houset i helgen tjatade om att de kämpade för att få uppleva. Japp, vi lever mitt i det.
Mamman tog våra mått och idag var en av Mias klänningar redan färdig! Jättesöt blev den :)

bild-1.jpg
Ny Salwar!

Efter besöket storshoppade vi frukt. Melon, kokosnöt, mango, lime, ägg och banan. För 181 RS = 21,50 kr. Mycket bra pris.

large_Bild_2013-03-13_kl__20_34.jpg
Man vänjer sig fort vid att saker typ är gratis, kommer få en chock när vi kommer till Kochi och priserna är lite mer normala!

Puss & Kram

Författat av Malin-Mia 08:42 Arkiverat i Indien Kommentarer (2)

Ännu en födelsedag på resande fot.

Heeej!

Nu har vi firat födelsedag idag! Förra gången vi firade ute i världen var vi i Australien, och nu firades det i Thottada Beach. Och som vi har firat! Ååh, bästa, bästa! Vaknade av att vågorna dånade från stranden (och lite av att sängen var hård, och lite av att det var min födelsedag - jag fortfarande är som ett barn som vaknar tidigt, tidigt på min födelsedag). Först fick jag skönsång av Malin, och paket av Malin o Mamsen. Sen åt vi en god frukost på det lilla beach houset som vi hade utflyktat till. Det serverades bland annat granatäpple, ananas och ångkokt banan. Efter det blev det promenad längs vattnet innan vi åkte iväg på ayurvedamassage. Väl tillbaka på beachen solade och badade vi fram till lunch, varefter vi relaxade i trädgården i en hängmatta, under en palm. Fantastiskt skönt. Avslutningsvis stannade vi på vägen hem vid Baskin Robbins glasseria och fick födelsedagsglass! Här följer lite bilder, enjoy!

Puss&Kram från nöjd födelsedagstjaj.

image-2.jpegimage-1.jpeg

IMG_4146.jpgIMG_4142.jpgIMG_4138.jpgIMG_4126.jpgIMG_4122.jpgIMG_4121.jpgIMG_4120.jpgIMG_4117.jpgIMG_4113.jpgIMG_4110.jpgIMG_4109.jpgIMG_4108.jpgDSC08869.jpgDSC08859.jpgDSC08862.jpgDSC08863.jpgDSC08870.jpgimage.jpegDSC08872.jpgDSC08878.jpgDSC08885.jpgDSC08894.jpg

Författat av Malin-Mia 09:12 Kommentarer (4)

Iakttagelser ur vår verklighet

semi-overcast 30 °C

Här på KMC är det rond varje morgon, sex tunga våningar med trappsteg att bestiga det första man gör och fortfarande inte vant sig riktigt vid dagens fuktiga omfamning, svettpärlorna letar sig ner längs ryggen inte bara på oss utan även på de inhemska. Under ronden på avdelningen samlas ett gäng kring sängen där S och hans svans för tillfället befinner sig. Det är alla möjliga människor som står där. Patienter, patienters anhöriga, anhörigas anhöriga, vårdpersonal och en och annan övrig personal. Sekretess, javisst!

De är också extremt lydiga här, när S sa till en man på IVA att "Gå!" så började han snabbt plocka ihop sina grejor, knyta sin lilla kjol tätare kring de taniga höfterna och knäppa skjortknapparna, istället för att helt enkelt sätta ena foten framför den andra så som Sir egentligen menade.
Det är också mycket prat om infektioner hit och dit och att man alltid måste täcka upp allt med antibiotika, men det är ingen som tänker tanken att tvätta händerna eller kavla upp ärmarna när man går från patient till patient. Vad tycker ni om kombinationen Meronem, Cefotaxim och Linezolid? En skön cocktail att börja dagen med :) i profylaktiskt syfte.

DSC08840.jpgDSC08848.jpg

ATn verkar också va något mer ansträngande här än hemma (med risk för att uttala oss om något som vi egentligen inte vet...). De måste va tillgängliga 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan undantaget två lediga dagar varje månad. Vilket alltså ibland innebär ingen sömn överhuvudtaget. Vår lilla AT-läkare somnade på mottagningen häromdagen. Tur att det bara är ett år och inte nästan två! Dessutom tjänar de i princip ingenting, ens med indiska mått mätt.

Vår guardian E (som hämtade oss på flygplatsen) ska ta med oss på utflykt nästa helg. Oyster Opera heter stället och ligger tydligen nära hans hometown. Det ska bli najs! Vi längtar efter lite ledighet och miljöombyte.
Vi funderar också på att be Gustav packa ner en soffa eller DUX-säng i handbagaget, det hade varit sjukt skönt! Här vaknar man med röda märken på höftbenen och bortdomnad arm och att skriva långa blogginlägg resulterar i ömmande ända.

DSC08846.jpgDSC08827.jpg

I tisdags bjöd vi in E, underläkaren på neurologen och en av AT-läkarna hem hit för att baka kladdkaka och äppelpaj, vi tror de gillade det. E berättade att han tänkt ta med sig en present till oss men sen kom han på att Sir kanske skulle vara här. Och eftersom han, som han sa är "supposed to be your guardian" så vågade han inte. Vaddå för present undrade vi. En fet flaska smirnoff klämde han ur sig! Hahah det är nämligen inte det enklaste att få tag i starkdricka här i krokarna. För det första så dricker inga kvinnor. Och männen måste stå i en lång ringlande kö bakom ett plåtplank för att kunna köpa från statens spritbolag. När tandläkarkillarna var här hade tydligen E och de suttit här i lägenheten och druckit öl och spelat kort, varje dag. Sen när hela balkongen var full i tomburkar fick E ringa en polare som kom och lastade in dem i bilen och dumpade dem någonstans... i skydd av mörkret. Man kan tydligen få tagi öl i Breda bönans reception, hotellet i Chakkarakal. Får se när vi vågar oss på ett besök där...

Våra inbjudna gäster lyckades också hamna i en hetsk argumentation med varandra så fort vi vände ryggen till. De kände inte varandra sen innan. Vi låtsades som ingenting och fyllde på deras kakfat. Men sen när det bara var E kvar så frågade vi vad det hela hade handlat om. "Different way of life" blev svaret. Han tycker att varje människa är sin egen, kan ta hand om sig själv och bestämma över sitt liv. Det gick tydligen inte ihop med hennes filosofi. För henne är familjen det allra viktigaste och man går den väg som föräldrarna bestämmer åt en, vi tycker hon är lite hjärntvättad av det här landets kvinnosyn. Hon har glatt berättat för oss om vilka bra äktenskapssajter det finns för föräldrar att surfa runt på för att hitta en man/fru till sitt barn. Där lägger man upp en bild och skriver om sina intressen. Sen drar hela äktenskaps-cirkusen igång, en mycket omständig process vad vi förstått.

Det har regnat och blixtrat också. Kanske i 2 min regnade det. Men det gjorde susen för luften.

Kram

Författat av Malin-Mia 06:46 Arkiverat i Indien Kommentarer (4)

(Inlägg 11 - 15 af 33) « Sida 1 2 [3] 4 5 6 7 »